Utan metahumorn hade den här filmen inte varit värd att se på bio, vilket den kanske inte är ändå, men det var något som verkligen höjde dess underhållningsvärde.
Storyn är simpel: ett team av hårdföra män (och en kvinna) ska rädda världen från en ond skurk som vill sälja plutonium till folk som USA inte tycker ska ha för mycket av detta grundämne; tack vare metahumorn blir det hela mycket mer hållbart.
Ta bara en sådan sak som att skurken, (medvetet?-) taskigt spelad av JCVD, heter Vilain.
Jösses.
Eller att man använder catch-phrases från varandras filmer; Schwarzenegger säger "Yippie-kay-yay" och Willias snackar om "I'll be back".
Storstilat.
Filmen visar även att den faktiskt förväntar sig saker av sina tittare. Man förväntas ha en koll på action-filmshistoriken, ur vars brunn man friskt skopar klyschor och oneliners. Jag vill i alla fall tro att filmskaparna förväntar sig att publiken kommer förvänta sig att minst en karaktär kommer åka in i ett roterblad när det är fajt vid en helikopter. Eller att den enda killen med fungerande förhållande, även yngst i gänget, blir dödad. Jag vill tro att de sitter och blinkar åt publiken och att vi blinkar tillbaka. För det gör den värd. Gör den till mer än ett testosteronmonster; ett semi-intelligent testosteronmonster med mer än bara muskelyta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar