Om Robert E. Howards fiktion i allmänhet och hans karaktär Conan i synnerhet har det skrivits hyllmeter, trots att denna typ av fiktion, pulp och sword & sorcery, inte tenderar att stå i så hög kurs inom litteraturvetenskap. Conan tycks dock slå an en ton i folk. Varför det gör det är säkerligen lika skiftande som hur karaktären framställs i novellerna.
Jag ska försöka plöja mig genom flertalet Conan-noveller, för att dissekera, recensera, informera och leverera kommentarer och iakttagelser om innehållet. Jag kommer använda mig av de novellsamlingar som givits ut av Del Rey Books, vilka flera vänner har rekommenderat som en god startpunkt. Jag kommer inte utgå från någon slags karaktärkronologisk ordning, eftersom novellerna inte heller skrevs i en sådan. Därför kommer det hoppas friskt mellan olika punkter i Conans liv.
Först ut är "The Phoenix on the Sword", en novell som introducerar flera viktiga element i myten som är Conan. Bland dessa kan vi finna slitningarna mellan civilisation och barbarism, de uråldriga varelserna (som stundtals påminner om Lovecrafts mythos) och igenkänningsfaktorn i hans värld.
Storyn i sig är ganska rättfram, om än inte helt enkel, en grupp planerar i hemlighet att avsätta kungen Conan av Aquilonia och sätta en av dem själva på tronen. Barbaren dödade den förra kungen och tog över kronan efter denne. Samtliga av de i gruppen framställs som mer eller mindre dåliga människor, i skarp kontrast till Conan. Vi har den fete och late karln Dion som inte bryr sig om de under hans egen nivå i hierarkin. Vi har även poeten Rinaldo, som Conan talar gott om men som förråder honom utan egentliga motiv annat än att han låtit sig manipuleras. Dessa ställs i skarp kontrast till den kraftfulle och skarpsinnige barbaren, som verkar vara en inte bara handlingsrådig utan även strategisk ledare.
Det visar sig dock att konspiratörerna alla manipuleras av en femte person, Ascalante, som använder dem för att själv ta över makten. Det visar sig dock att han själv förslavat en mäktig svartmagiker, Thoth-Amon, för att använda dennes krafter. Givetvis får Thoth-Amon tillbaka sin kraft och bestämmer sig för att hämnas på sin före detta "herre". För att göra detta skickar han, med hjälp av den onde guden Set som han tillber, en demon efter Ascalante. På den "onda sidan" alltså en varelse, frammanad av en magiker som hämnas på en manipulatör, vilken styr fyra högt uppsatta konspiratörer, vilka i sin tur vill avsätta och mörda Conan. Punkt.
På andra sidan av storyn har vi Conan. Trots att han är en barbar visar han på visdom gällande flera saker som har att göra med att styra ett land och har en god insikt i hur den "civiliserade" kulturen fungerar, bl.a. när han säger att "a great poet is greater than any king. His songs mightier than my scepter [...] I shall die and be forgotten, but Rinaldo's song will live for ever". Han inser även att det är någon som styr Rinaldo och att det är denna person, Ascalante, som är den riktiga faran. Detta visar på i det närmaste medfödda förtjänster hos barbaren, en naturlig intuitivitet. Conan får även ett mystiskt skimmer över sig då han i en dröm möter en man som slagits mot Set och som på sätt och vis lämnar över detta ansvar på Conan. Conan blir på så vis en utvald konung och i läsarens ögon är han nu godkänd härskare, då han valts ut som förkämpe av den goda sidan. När han vaknar upp ur sin dröm har hans svärd fått en inristning på sig och kan numera skada de varelser som kopplas till Set och hans underhuggare.
Det hela byggs upp till en stor sammandrabbning i slutet av novellen då förrädarna och Ascalante anfaller Conan med en stor grupp av andra krigare. I en detaljerad beskrivning får man läsa hur Conan, den ursinnige vildmannen, övervinner de civiliserade krigarna och deras ränker, vilket även utmålats som ett återkommande tema i Howards noveller, att barbarismen kommer övervinna civilisationen. Detta visar sig särskilt i en scen där de civiliserade krigarna ryggar tillbaka från Conan "the barbarian - the natural killer", men det är lite tidigt att orda om efter denna första novellen. Man skulle kunna se det som ett bevis för att Howard förordar ett samhälle där den starkes rätt är självklar och "might makes right". Vi får se.
Hur som helst pågår striden tills demonen som Thoth-Amon kommer på besök. Varelsen skrämmer iväg krigarna, dödar Ascalante efter att den tagit hans själ och ger sig sedan på Conan. Conans validitet som härskare styrks ytterligare när han, med hjälp av sitt magiska svärd, dödar varelsen, något han inte kunde göra med sin vanliga yxa. Han är inte bara någon som tagit tronen med våld, utan en förkämpe för det goda.
Sammanfattningsvis menar jag att det är en hyfsad novell, även om den dramaturgiskt inte riktigt håller ihop. Thoth-Amon får inte tillräckligt med svängrum, flera av konspiratörerna nämns nästan bara vid namn och demonen i slutet känns lite som daemon ex machinae. Den stora behållningen är den tänkande barbaren och att man får se prov på Howards fantastiska fantasieggande värld i beskrivningar som är lika målande som korthuggna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar