Äntligen har inspirationen återfunnit sig till ett nytt inlägg och vad kunde varit en bättre källa för det hela än hur förbryllad jag känner mig över den senaste Stålmannen-filmen Man of Steel (hädanefter refererad till som MOS). Efter att ha sett den med vänner igår kom de fram till att jag hade fel och var alltför rigorös i min ställning till filmens absurda snedsteg från förlagan som finns i serier.
Mina argument delas upp i följande:
1. En harang om den bristande logiken i vissa handlingar.
2. Jesus Christ Superman, men ändå inte.
3. Avslutningen på filmen och således även på blogginlägget.
Såklart kommer det SPOILERS obs SPOILERS!
Nu kör vi.
1. a) Hur fan tänkte de med i scenen där Jonathan Kent dör?
Jor-El hade enkelt kunnat rädda sin fosterfar, men istället skakar pappan på huvudet då han inte vill att Jor-Els ursprung och krafter ska visas för de andra bilisterna som sökt skydd från tornadon. Som om inte hela jävla Smallville redan misstänkte att något var konstigt med grabben efter att han får panik i skolan, lyfter skolbussar och annat. Jonathan dör en martyrdöd för att bevisa att han har rätt och lyckas även
traumatisera sin fru och adoptivson för livet. "Och priset för årets
pappa går till... mannen som värnar mer om familjens hund än om familjen själv."
Paret Kent har visserligen förändrats under årens lopp och så har även Jonathans frånfälle, men det har (vad jag vet) berott på saker som inte Jor-El kan påverka eftersom det på så vis lär honom att det finns vissa saker inte ens han kan göra något åt. Att rädda någon från en tornado är något han skulle kunna göra, så Jonathans död har mer att göra med att visa att Jor-El är en duktig son som lyder sin pappa. Att de dessutom lär honom att folk kommer vara rädda för honom snarare än att han ska använda sina krafter på ett moraliskt riktigt sätt (som de gör i serien) kommer få ödesdigra konsekvenser framemot slutet, se 3.
1. b) Strider i bebyggt område.
När man gör en sommarblockbustersuperhjälte-film måste man ha ett visst mått av strider i handlingen för att sälja in konceptet. Jag kan köpa det; kuken ska ha sitt osv. Vad som tycks ha blivit en trend sedan Avengers är strider med massiva civila förluster. För varje byggnad som föll i MOS var det otaliga civila förluster. För varje gång som terraformningsmaskinen dunkade på såg man kroppar flyga upp några hundra meter i luften och sedan slås i backen. Visst, det är svårt för Jor-El att styra var de ska dunka ner terraformningsmaskinen, men striderna i Smallville och striden mot Zod i Smallville var, i brist på bättre ord, dumt effektsökande.
Jor-El har hela sitt liv hört att folk kommer vara rädda för honom på grund av vad han kan göra. När det väl blir en strid väljer han dock att förlägga den där det med all säkerhet kommer finnas civila förluster, som om det inte skulle leda till att folk blev rädda. I den första riktigt stora striden på jorden knuffar han in Zod i Smallville och i striderna i den lilla staden raserar han inte bara en silo, bangården och banken, utan även sin vän Pete Ross restaurang. Här ser vi hur förändringen i Kents uppfostran av Jor-El har satt spår i dennes liv, eftersom han väljer att mörda några dussin (minst!) oskyldiga istället för att slåss på en åker. Kansas är fullt av åkrar. Redan här börjar man inse att det är en katastrof-film och inte en superhjältefilm man tittar på. Effektbudgeten läggs i hög grad på kollapsande byggnader, explosioner och döende människor. Den hade lätt kunnat hålla utan Jor-El, vilket säger rätt mycket om dess uppbyggnad.
1. c) Lastbilsscenen och mobbing
Under filmens gång verkar det som att tanken är att Jor-El ska vara mer impulsiv med sina krafter som ung, medan han som äldre ska ha blivit allt mer försiktig med att använda dem när det drar till sig uppmärksamhet, t.ex. när han inte räddar sin pappa because reasons. Han använder dem t.ex. mot mobbare när han är liten, eftersom hans pappa sagt att han måste gömma sig. Det samma sker i scenen då en lastbilschaufför beter sig mot ett svin mot en servitris och Jor-El. Han använder inte sina krafter av rädsla för att bli upptäckt... tills han väljer att köra ner stockar i chaufförens lastbil och därmed totaltkvaddar den. Det är ungefär där jag tog mig för pannan första gången. Hur svårt kommer det att vara för någon att lägga ihop två och två, så som Lois Lane gör senare i filmen, och förstå att det kanske är den där killen som försvann för några dagar sedan som gjorde om lastbilen till en nåldyna? Inte så särskilt svårt va?
1. d) Kommer terraformningen påverka dig?
Det här är inte så mycket galet som det är onödigt. I filmen gör de en sak av att Jor-El, efter en uppväxt på Jorden, inte är van vid den miljö som fanns på gamla Krypton. Detta visar sig bl.a. av att han kräks blod i det kryptonska rymdskeppet. Där får man det dock förklarat att hans kropp kommer vänja sig, vilket den ser ut att ha gjort innan han lämnar skeppet.
Efter att terraformningsprocessen satt igång frågar de sig igen om det kommer påverka hans kropp, trots att han verkade ha vant sig under tiden på rymdskeppet. Den enda effekten som terraformningen har på honom är egentligen att han får lite rökhosta till och från, men den går över när ploten säger att den behöver gå över. Varför gör man en så stor sak av den möjliga påverkan om man sedan inte använder sig av det? Det är som om manusförfattaren inte riktigt ville slopa den idén hel, vilket hen borde ha gjort.
2. I MOS är Jor-El Jesus. Det går inte att undkomma. Visst, det behöver inte vara dåligt, men det känns lite som att man försöker vara subtil med det, men det är subtilt som en hammare i pannan.
Det visar sig rent bildmässigt, som exempelvis i kyrkan då han filmas med Jesus i bakgrunden eller när han flyger ut från rymdskeppet som om han vore korsfäst. Vet inte om det verkligen är det bästa sättet för att flyga ut ur ett skepp, med ryggen först och armarna utsträckta.
Det visar sig även i plotten, då han skickats till Jorden av sin fader för att hjälpa människorna och leda dem rätt. Genom honom ska hans faders dröm om att hjälpa andra raser äntligen få ett genomslag. (Sidebar: Var det interspecies action som den mellan Jor-El och Lois Lane han menade?) Dessutom finns det några saftiga delar där Jor-El måste offra sig för människornas överlevnad, bl.a. genom att fängslas av kryptonerna. Han ska även offra sig för att kryptonerna ska kunna överleva, då nyckeln till deras fortlevnad finns i hans blod och tas fram genom hans död. Vad som dock skiljer Jor-El från Jesus är hans förmåga att go old testament on their asses! Que: 3.
3. Om filmens plot fram till avslutningen har varit en enda kavalkad i människoförakt från utomjordingarnas och människornas sida (de sköt trots allt med ammunition som innehåller plutonium i befolkat område) så är det i och med avslutningen som föraktet för Supermans själva väsen och mytologi visar sig.
Stålmannen har alltid varit en av de mest rättrådiga och godhjärtade superhjältarna; en hjälte som tror på andra chanser och att sträcka ut en hand även till sina fiender, case in point Lex Luthor. Detta är inte tillräckligt grimdark för Zack Snyder, som känner att Jor-El måste bli mer grimdark eftersom det fungerade med Nolan's Batman. Vad Snyder inte verkar förstå är att Batman och Stålis är två vitt skilda karaktärer. Vad Snyder gör är att han tar ut kärnan i vad Stålmannen är, iklär den grimdarkness och sedan försöker trycka in den i Stålmannen igen trots att biten inte passar längre. Hur ser jag att han gjort det, frågar ni er? Förutom att Stålmannen tycks skita i människoliv när han slåss mot individer från en annan planet? HAN LÅTER JOR-EL DÖDA ZOD!!! VAD I HELVETE?! Inte nog med att Jor-El dödar en massa människor, de finns det ju så många av, han har även ihjäl den sista personen ur sin egen art. Jor-El är fanimig LOBO!
För att lägga ännu mer grädde på bajskakan får Jor-Els handling dessutom till följd att Zod faktiskt får rätt när han i bara någon scen innan säger att det hela bara kan sluta med att en av dem dör. Jepp, ni läste rätt FILMEN SLUTAR MED ATT SUPERSKURKEN HAR RÄTT! När hände det senast?
För att sammanfatta: Detta är _inte_ Stålmannen. Det är någon slags mer eller mindre ologisk, grimdark katastroffilm med Stålmannen-karaktär.
Ps. Detta är i princip hela handlingen som ett fint spel Ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar